Efter en påtagligt annorlunda sommar, kanske inte när det gäller klimatet här i Skåne, med växlingar från värmeböljor till den kallaste juli på 24 år – till ny kortare värmebölja augusti. Men relationsmässigt – med definitioner av riskgrupper, statistik över smittade och döda, – har detta påverkat oss, och skapat ny utmaningar för hur vi ska förhålla oss till pandemin.
När hemestrarna nu är slut, kommer nästa fas av ”uppstart” , där många har förhoppningar att ”allt återgår till det normala”. Men det finns inte mycket, som talar för det inom överskådlig tid. Det verkar snarare bli ”det nya normala” med avstånd – handhygien – munskydd i olika lägen och sunt förnuft – Vuxenjagtillståndet – som blir en viktig faktor för att navigera vidare under pandemin.
Många har klarat ”hemarbete” bra andra har fått stora svårigheter, när strukturen ändrats, eller rämnat; vilket lett till olika former av psykisk ohälsa, påfrestningar på nära relationer, begränsningar, att inte få se eller ha normal kontakt med sina arbetskollegor.
Vårt normala behov av uppmärksamhet – närhet – att kunna kramas när vi känner för det, eller få en kram när vi behöver en, har ofta fått stå tillbaka för FHM:s rekommendationer. Det blir liksom som om FHM blir en auktoritet – en föräldergestalt som sätter gränser för våra behov. Risken blir, när vi inte längre orkar lyda rekommendationerna , att vi som individer för uppror mot detta och festar loss – släpper alla spärrar – och tappar kontrollen över vårt beteende – utan att ha tillgång till ett Vuxet tänkande. Där vi kan se klart vad som är skadligt för oss och andra, utan bara reagerar ut våra impulser och behov. Det är tyvärr detta som gjort att olika virusutbrott skett under sommaren, med trängsel vid stränder – studentfester och nollningsritualer och törsten och trängseln vid de olika restaurangbarerna.
Men FHM:s långsiktiga strategi tycker jag ändå håller bra, eftersom det ger plats för vårt eget ansvarstagande och förmåga att tänka och göra riskbedömningar. På så vis har de flesta av oss fått träna, testa och skola in oss i ett nytt tänk och beteende, som faktiskt har betydelse, för att inte bli smittade eller smitta andra. Detta blir ju den stora utmaningen, nu när vi återgår till ”vardagen”. Det nya normala blir ju också ingången till den digitala, virtuella världen, som gör att vi kan
kompensera lite av våra behov av uppmärksamhet och att bli sedda.
Vi på SITA är också nu inne i den världen, och har haft flera Zoom- möten, som blivit uppskattade och skapat en god grund för fortsatt samarbete.
Vi har nu startat upp Live-på-plats utbildningar med Coronatänk, men kommer förmodligen även framöver att ha utbildning digitalt, fast på begränsade avsnitt. Ingenting går upp mot det verkliga mötet mellan oss.
Med en varm och solig inledning på september har vi nu möjlighet till en mjuk övergång, att förbereda oss inför hösten och fortsätta vad vi lärt oss hittills , under denna omställning –
”Håll fysiskt avstånd ! Men vårda dina sociala kontakter! –” Tvätta händerna!” – ”Visa hänsyn!” och fortsätt och ta hand om dej!
