Känslor smittar. Tyvärr inte bara ett ”smittande skratt”. En malande oro kan också smitta och vi kan känna att vår egen oro stegras utan att vi förstår varför. Då kanske vi, förutom vår egen oro, också känner av kollegans eller den närståendes oro.
Just nu kan vi dessutom känna oro inom flera livsområden samtidigt. Då kan det kännas som om ”orosberget” bara växer och handlingskraften rinner ur en.
Jag tycker det är lätt att i tankarna hamna i olika problem. Jag tänker på ett problem som i sin tur föder oroliga känslor. Helst vill man ju bara dra täcket över huvudet och hoppas att det otäcka ska vara borta om en stund. Eller att någon annan ska ta hand om det!
Då gäller det att gå emot dessa impulser. För egen del tycker jag att det är hjälpsamt att stanna upp och verkligen granska det aktuella problemet (ett bekymmer i sänder är min devis). Att identifiera och analysera det. Att aktivera Vuxenjagtillståndet genom att tvinga sig att tänka rationellt. Sedan ställer jag mig frågan: vilka olika handlingsalternativ har jag här och nu? Vad är möjligt och genomförbart? För- och nackdelar.
Därefter väljer jag det alternativ jag tror är det bästa. Då är det dags att verkställa det beslut man fattat. Det kanske inte är det bästa valet, sett i efterhand, men för mig funkar det bäst om jag på något sätt agerar. Då kommer jag ur den handlingsförlamning som lätt kan drabba mig. Ofta blir jag mer kreativ och kan se nya lösningar om jag väl har ”satt igång systemet ” och kommit i rörelse.
Själva bilden av att jag sätter på mig kaptensmössan och äntrar kommandobryggan för att ta kontrollen i mitt liv gör att jag blir full i skratt och fylls med ny energi. Nu kööööör jag!
Berit Fahlén
2020-06-08
