Dock lite annorlunda och då tänker jag på allt som har med Pandemin att göra. Jag tillhör de personer som har fått massor av jobb inställda. Tråkigt, men vad mycket annat jag har fått gjort. Trädgården har aldrig varit så i ordning. Delar av huset är nymålat. Min sambos dotter har fått upp ett ”kattnät” på balkongen och en massa andra saker tillrättade. Bilen och husbilen är ordentligt tvättade och vaxade. Tänk vad mycket man kan göra när man inte har något att göra.
Ja, jag tillhör riskgruppen på olika nivåer och sätt, men jag har, tror jag, träffat fler människor än jag brukar. Umgåtts och trivts. Jo, det är social isolering. Men det finns ett avstånd på ca 2 meter att ta hänsyn till. Kanske lite mer. Vi som har träffats kan tänka själva. Vi kan ta ansvar och vi vet, för vi har lyssnat, hur man kan ta ansvar för den sociala distanseringen som är påbjuden. Utomhus, distans, god mat medtagen, m.m. Man kan var i trädgården på bra avstånd eller i en skogsbacke.
Det är den egna viljan, lusten och tänkandet som avgör hur mycket vi kan leva ett bra liv. Eller låta sig isoleras av vår egen fria vilja. Jag vet att jag är priviligierad på många områden och att det finns andra som på olika områden är begränsade. Men det som tillhör den inre psykologin styr jag över och jag tänker inte vara något Offer.
Nu skall jag snart ta min husbil och ge mig ut och åka. Göra min ”semester”. Även där kommer jag ta ansvar för mig och de som är i närheten.
Vill Du tala mer om detta kan du höra av dig till någon av oss på SITA.
berit@kulabodan.se lasse.ahnby@telia.com taipuab@gmail.com eleonore@eleonorelind.se
Hälsar Lasse
